Karin Boye har följt oss båda sedan tidiga tonår. Hennes förmåga att sätta ord på tankar och känslor som många av oss bär på, har gett tröst och utlopp när de egna orden inte räckt till.
Musiken och dikterna i albumet speglar bland annat hopp, trots, passion, styrka, längtan, melankoli, skog, mystik, vemod, mod. Vi ser Karin som en sökare som ville och försökte förstå både livet och döden. Uttrycket ”Tänk på döden” tänker vi oss var något som följde Karin mycket. Hennes förmåga att kunna se ljuset i sprickorna och verkligen fånga livets små guldkorn (som i Små ting) för att i nästa stund känna sig klar här på jorden (som i Stjärnorna) och sen leva i nuet (som i Om detta livet… eller Kvällsstilla).
Vi fångades båda av ordet Vapenlös, och dikten Jag vill möta…, som albumtiteln är hämtad ifrån. Att våga släppa de mentala försvar och vapen vi människor ofta bär på. Sluta gömma oss bakom fasader som står i vägen för vår kärna. Friheten i och längtan efter att få vara, älska och bli älskad och leva som den man är utan att bli dömd. En frihetslängtan som vi uppfattat hela tiden fanns med i Karins liv och diktning.